Betadiversitet

Betadiversitet, eller beta diversity, beskriver variationen i artsammansättning mellan samhällen eller habitat inom ett område. Det kompletterar alfa-diversitet (mångfald inom en plats) och gamma-diversitet (den totala mångfalden i regionen).

Betadiversitet har två centrala komponenter: turnover, som avser ersättning av arter mellan platser, och nestedness, som uppstår när ett samhälle är en delmängd av ett annat i antalet arter. Dessa två komponenter kan uppträda samtidigt och används för att tolka varför samhällen skiljer sig åt.

Olika mått används för att beräkna skillnader mellan samhällen. Incidence-baserade mått som Jaccard och Sørensen används när data endast anger närvaro av arter. Abundansbaserade mått som Bray-Curtis används när data inkluderar antal individer eller täthet. Man arbetar ofta med parvisa dissimilariteter eller med övergripande mått som speglar hela regionen. Beta-diversitet kan beräknas och partitioneras för att särskilja bidraget från turnover och nestedness.

Betadiversitet kan partitioneras i de två komponenterna för att tolka drivkrafter som miljögradients, rumsliga processer och historiska händelser. Användningar inkluderar ekologi och bevarandebiologi för att förstå hur habitatförlust, fragmentering, klimatförändringar och landskapsförändringar påverkar hur samhällen skiljer sig åt.

Metoder som används är bland annat ordination (NMDS, PCoA) för att visualisera skillnader och PERMANOVA för att testa om grupper tillhör olika sammanhang. Behandlingen av data och val av mått påverkar tolkningen och bör väljas med hänsyn till frågeställningen och dataprecision.