Benmärgsderiverade

Benmärgsderiverade syftar på celler eller material som härrör från benmärgen, det blod- och immunförsvarsstöd som finns inuti skelettets stora ben. Benmärgen består av en hematopoetisk del som bildar blodceller och en stromal miljö som stödjer olika celltyper. I medicinsk och forskningsmässig text används termen ofta för att beskriva två huvudsakliga grupper: benmärgsderiverade mononukleära celler och benmärgsderiverade mesenkymala stromaceller. BM‑MNCs är en blandning av lymfocyter, monocyter och hematopoetiska progenitorceller, medan BM‑MSCs utgör en population av stromaceller som bland annat kan regenerera vävnad och modulera immunresponsen.

Insamling och behandling av benmärgsderiverade celler sker oftast genom aspirering från höftbenet (iliak crest) under sterila förhållanden. Cellerna isoleras sedan vanligtvis med densitetscentrifugering eller andra separationsmetoder, och kan i vissa fall odlas i kultur innan vidare användning. Identifiering görs genom cellmarkörer och funktionella tester.

Användningsområden inkluderar hematologisk transplantation där hematopoetiska stamceller används för behandling av blodsjukdomar, samt forskning och kliniska studier inom regenerativ medicin. BM‑MSCs studeras särskilt för immunmodulation, vävnadsreparation och potentiell minskning av komplikationer vid transplantationer som graft-versus-host disease (GVHD). Benmärgsderiverade celler används också i forskningsmodeller och utveckling av nya terapier.

Begränsningar och risker inkluderar procedurella risker vid aspirering och potentiella komplikationer vid allogen användning. Egenskaper hos benmärgsderiverade celler kan variera mellan donatorer och vid odlingssteg. Reglering och kliniska tillstånd varierar mellan länder och kräver ofta särskild prövning och uppföljning.