Belastningstyngden

Belastningstyngden är ett begrepp som förekommer inom fysik, mekanik och konstruktionsteknik och beskriver hur mycket vikt eller gravitationskraft som finns per volymenhet av ett material eller en belastning. I praktiken används belastningstyngden för att omvandla volym- eller massbaserade mått till fördelade laster som verkar på en konstruktion.

I fysik och teknik betecknas belastningstyngden ofta med γ (gamma) och är kopplad till massa density ρ genom sambandet γ = ρ · g, där g är gravitationsaccelerationen. En visshet i värdena gör det möjligt att få fram laster i rätt enhet, till exempel N/m^3 eller kN/m^3. I tvådimensionella eller ytlaster används ibland motsvarande uttryck för vikt per yta, till exempel vikt per areal per tjockhet när man behandlar skikten i en konstruktion.

Användning och exempel: Om ett material har volymdensitet ρ och ges en g-kraft i jordens gravitation, är belastningstyngden γ lika med ρg. För ett skikt av tjocklek t med densitet ρ ger viktbelastningen per yta W/A = γ t. Inom geoteknik, bygg- och ventilationsanalyser används γ för att beräkna bärande laster, jordtryck, snö- eller vattenlast, och andra fördelade laster som verkar på strukturer.

Vanliga värden ligger i intervallet cirka 9,8 kN/m^3 för vatten och omkring 23–25 kN/m^3 för betong, med andra material varierande beroende på densitet och fuktighet. Belastningstyngden bör anges eller beräknas i varje tillämpning för att säkerställa korrekta laster i dimensionering och analys.