jordtryck

Jordtryck, eller jordtryckslast, är det tryck som jordmassor utövar mot konstruktioner som stödmurar, grundväggar och tunnelväggar. Trycket är huvudsak horisontellt och uppstår när jordmassan vill deformeras eller när dess vatteninnehåll förändras. Jordtrycket påverkas av jordens egenskaper, konstruktionens toppförhållanden och vattenhalten.

Jordtrycket delas ofta in i aktivt, passivt och vilande jordtryck. Aktivt jordtryck uppstår när muren eller väggen rör sig bort från backfillen så att jordmassan får frigöra sig och trycket minskar. Passivt jordtryck uppkommer när muren rör sig in mot backfillen och tvåndens moment ökar trycket. Vilande jordtryck är det horisontella tryck som uppstår när backfillen är i vila och muren inte rör sig. Från teori tillämpas ofta Rankines eller Coulombs modeller för att uppskatta ka (aktivt) och kp (passivt) jordtryckskonstanter, som i sin tur används i p = k γ h-formeln där p är det horisontella trycket vid en viss djup h, γ är enhetlig vikt av backfillen (eller den totala vikt vid vattenförhållanden), och h är djupet.

Vatten i backfillen ökar trycket genom pore pressure och påverkar det effektiva trycket som byggs upp på konstruktionen. Vid grundläggande design används ofta ka ≈ (1 − sin φ)/(1 + sin φ) för aktivt tryck och kp ≈ (1 + sin φ)/(1 − sin φ) för passivt tryck i oblandad, icke-kohesiv jord med φ som inre friktionsvinkel. Koherent jord, väggfriktion och geometriska faktorer modifierar dessa värden. Jordtryck är centralt i utformningen av vadstängningar, grundläggningar och subterrana konstruktioner och hanteras ofta med geotekniska beräkningsmodeller samt mätningar av tryck med jordtrycksceller och liknande instrumentering.