Baslinjefluktuationer

Baslinjefluktuationer är långsamt varierende förändringar av den absoluta baslinjen i en tidsserie eller signal, där ändringar i basnivån inte speglar det signalfenomen som studeras. Inom de flesta mätningar utgör baslinjen en referensnivå mot vilken svängningar i signalen bedöms. Fluktuationerna gör det ofta svårt att särskilja signalen av intresse från bakgrundsljud och systematiska bias.

Orsakerna till baslinjefluktuationer inkluderar instrumentdrift, temperatur- eller miljöförändringar, kalibreringsfel samt åldrande av sensorer eller kontakter. Inom biomedicinska signaler som EKG och EEG uppkommer baslinjefluktuationer ofta av andning, rörelser eller elektrodkontaktvariationer. Inom kemisk analys och processövervakning uppträder baslinjefluktuationer och trender som följd av långsam drift i instrumentering, varaktiga förändringar i flöden eller reaktioner med miljön. I tidsserier används begreppet även när modellen eller processen förändras över tid, dvs konceptdrift.

Effekterna av baslinjefluktuationer är att små signalelement blir svårare att upptäcka, trösklar flyttas och jämförbarheten mellan mätningar försämras.

Hanteringen innefattar baslinjerättning eller detrending via högpassfiltrering, polynom- eller splinebaserad bakgrundsjustering, glidande medelvärden eller robusta metoder. Användning av referenssignaler, regelbunden kalibrering och underhåll av utrustningen samt adaptiva eller online-baserade baslinjeestimeringsmetoder minskar effekterna.

Se även: drift, signalbehandling, baslinjerättning, konceptdrift.