Ballastvattenhantering

Ballastvattenhantering innebär processer för att kontrollera ballastvatten som tas upp och släpps ut av fartyg. Syftet är att förebygga spridning av främmande havsarter och patogener mellan ekosystem när skepp färdas över haven. Ballastvattnet kan innehålla marina organismer som kan etablera sig i nya miljöer och rubba ekosystem, fiskbestånd och närliggande näringskedjor.

Internationella regler: IMO Ballast Water Management Convention (2004, ikraftträdde 2017) kräver att fartyg utrustas med ballastvattenreningssystem eller följer D-1- eller D-2-standarderna, samt upprätta ballastvattenhanteringsplan och ballastvattenjournal. D-1 är ett bytest-förfarande i öppet hav; D-2 är en behandlingsstandard som specificerar maximal mängd levande organismer i ballastvatten. Nationella regler i medlemsländer och flaggstaters krav kompletterar dessa bestämmelser.

Teknologi och metoder: ballastvattenhantering innefattar filtrering och fysikalisk/kemisk behandling såsom UV-ljus, ozonering eller elektrokemisk behandling. Vissa fartyg genomför också planerade ballastvattenbyten i öppet hav när det är säkert och möjligt.

Implementering och övervakning: fartyg måste följa sin hanteringsplan, dokumentera genom ballastvattenjournal och tillåta inspektioner vid anlopp. Överträdelser kan medföra sanktioner.

Påverkan: effektiva åtgärder minskar spridningen av invasiva arter och patogener, skyddar marina ekosystem och stödjer hållbar sjöfart.