Balanslikviditet

Balanslikviditet är ett begrepp inom företagsfinansiering som beskriver ett företags förmåga att uppfylla sina kortfristiga betalningsförpliktelser vid balansdagen. Begreppet används i svensk redovisning och finansiering för att ge en ögonblicksbild av likviditeten baserad på vad som finns i balansräkningen.

Den vanligaste sättet att mäta balanslikviditet är genom likviditetsmått som hämtas ur balansen. Det mest använda måttet är balansomslutningens likviditet eller current ratio, som definieras som omsättningstillgångar delat med kortfristiga skulder. Ett högre värde indikerar större försörjningsförmåga av kortfristiga åtaganden, men vad som är en acceptabel nivå kan variera mellan branscher. Ett mer konservativt mått är snabb likviditet (quick ratio eller acid-test), som beräknas som (omsättningstillgångar minus lager) delat med kortfristiga skulder. Eftersom lager ofta är mindre likvida används snabb likviditet för en mer försiktig bedömning av kortsiktig betalningsförmåga.

Tillgångar som normalt ingår i balanslikviditetsberäkningen är kontanter och bank, fordringar och andra kortfristiga tillgångar. Lager ingår vanligtvis inte i snabb likviditet och räknas endast in i de sammanställningar där det anses lämpligt.

Begränsningar: balanslikviditet är ett tillståndsvärde vid en specifik tidpunkt och kan påverkas av redovisningsval som hur fordringar och lager värderas. Den säger inget om kassaflöden eller tillgång till externa finansieringskällor i framtiden.

Användning: används av företag, kreditgivare och investerare för att bedöma solvency och kortsiktig betalningsförmåga samt som underlag för likviditets- och verksamhetsplanering.