Bakstrålning

Bakstrålning, eller backscatter, är strålning som studsar tillbaka mot strålkällan efter att den har träffat materia. Den består främst av fotoner som sprids bakåt genom Compton-spridning och i viss mån Rayleigh-spridning när högenergetisk strålning, såsom X‑ och gamma-strålar, passerar genom ett material som en patient eller motsvarande dokumentskydd. Bakstrålning uppstår vanligtvis i samband med diagnostisk radiologi och kärntekniska applikationer där strålningsfältens interaktion med materian ger upphov till bakåtriktad strålning.

I medicinsk bildgivning är bakstrålning betydelsefull eftersom den bidrar till den ytdos som når patientens hud och kan påverka bildkvaliteten genom bildfogging. Den bidrar också till stråldosen som operatören och detektorerna exponeras för. Inom dosimetri används bakstrålning för att beskriva hur mycket av den utsända strålningen som återvänds bakåt i modellen av strålningsfältet. Bakstrålningen är beroende av strålningsenergi, fältstorlek och materialegenskaper, och därför varierar dess påverkan mellan olika arbetsområden och inställningar.

Praktiskt används kunskap om bakstrålning för att förbättra strålskydd, kalibrera dosimetrar och korrigera avbildningsresultat i radiografi och radioterapi. Den är också relevant i industriell radiografi och kärntekniska applikationer där noggrann dosberäkning och skyddsåtgärder krävs.

Se även: spridning (Compton, Rayleigh), backscatterfaktor, dosimetri, strålskydd, radiografi.