Avlingsutbyttet

Avlingsutbyttet är ett begrepp inom avelsarbete och jordbruk som beskriver mängden avkomma som produceras genom fortplantning. Begreppet används främst i djuravel och uppfödning, där avkastningen ofta redovisas som antal levande födda per hona och år eller som totala avkomma per år i en flock eller besättning. Inom växtförädling används liknande mått om än det oftare talas om frö- eller fruktproduktion i andra sammanhang.

Mått och indikatorer för avlingsutbyte kan variera mellan arter och syften. Vanliga mått inkluderar antal levande födda per kull eller per år, totala antalet avkomma producerade av en grupp djur per år, samt överlevnad och prestationsnivåer hos avkommorna fram till relevanta avvänjnings- eller slaktstadier. För djur används ofta also mått som fertilitet, livskvalitet hos avkommorna och deras överlevnad, eftersom dessa faktorer påverkar det totala avkastningen.

Faktorer som påverkar avlingsutbyttet är genetiska egenskaper hos föräldrarna, näring och hälsa, hägnings- och parningsrutiner, ålder och erfarenhet hos avkommans moder samt användning av avelstekniker som artificiell insemination eller testparning. Managementpraxis, sjukdomsstatus och miljöförhållanden spelar också en betydande roll.

Användningen av avlingsutbyttet som mått hjälper lantbrukare och uppfödare att bedöma reproduktiv effektivitet, ekonomisk lönsamhet och framsteg i ett selektionsprogram. Det är viktigt att tolka mått i samband med andra prestationsmått, såsom tillväxt, köttkvalitet och allmän hälsa, för att undvika oönskad snedvridning i avelsarbetet. Se även reproduktiv effektivitet, genetisk förbättring och avelsprogram.