Autoignitionlämpötila

Autoignitionlämpötila, ofta kallad självantändningstemperatur, är den lägsta temperaturen vid vilken ett ämne antänds spontant i luften utan en extern antändningskälla. Denna egenskap är central för säker hantering, lagring och transport av brandfarliga ämnen och blandningar, eftersom de kan börja brinna när temperaturen överstiger gränsen även utan öppen låga.

Mätning och standardisering sker i kontrollerade laboratoriemiljöer enligt internationella standarder från organisationer som ISO och ASTM. Provet uppvärms vanligtvis i luft med en konstant takt tills antändning inträffar och temperatur vid antändningen registreras som AIT. Det är viktigt att vara medveten om att testförhållandena påverkar resultatet.

Faktorer som påverkar autoignitionlämpötilan är bland annat kemisk sammansättning och molekylstruktur, fysikaliska egenskaper som partikelstorlek och fukt, syrgashalt och lufttryck, uppvärmningshastighet samt närvaro av föroreningar eller katalytiska ytor. AIT-värden kan därför skilja sig mellan olika leveranskedjor, batcher och provningsmetoder. Blandningar kan dessutom visa komplexa eller icke-lineära beteenden jämfört med rena ämnen.

Användning och begränsningar: AIT används i säkerhetsdatablad, riskbedömningar och design av processer för att sätta säkra driftstemperaturer och lagringsförhållanden. Det är dock viktigt att komma ihåg att AIT är ett laboratorievärde som kan vara beroende av testvillkor och inte alltid direkt överförbart till verkliga miljöer där temperatur, luftflöde och sammansättning kan variera.

Se även: självantändning, flampunkt.