Asfaltbeläggning

Asfaltbeläggning är den yta som används på vägar, flygplatsbanor och parkeringsytor för att ge släta kör- och gångytor samt skydd mot väderpåverkan. Den vanligaste konstruktionen består av asfaltbetong, en blandning av bitumen som bindemedel och mineraliskt aggregat i olika kornstorlekar, ofta kompletterad med fyllnadsmedel och tillsatser. Beroende på användning och krav kan olika blandningar användas, till exempel varmblandad asfalt eller kallblandad asfalt.

Varmblandad asfalt (VMA) produceras i asfaltverk och läggs varm direkt på underlaget. Den ger hög hållfasthet och bra hållbarhet under tung trafik, men kräver väder- och tidsmässiga förutsättningar för arbetet. Kallblandad asfalt (KMA) används ofta som vinter- eller underhållslösning och kan läggas vid lägre temperaturer, men har generellt sämre längsgående hållbarhet än VMA. Beroende på klassningar kan även specialblandningar som slitlager eller smältskydd förekomma.

Användningen omfattar vägnät, motorvägar, flygplatslandningsbanor och parkeringsområden. Ytlagret kan bestå av ett eller flera lager, där topplagret ofta är tunnare men slitstarkt och har bra friktion. Läggning sker med asfaltläggare och efterföljande kompaktering med rullare och annan utrustning för att uppnå önskad densitet och struktur.

Livslängd varierar vanligtvis mellan 15 och 30 år beroende på trafikbelastning, klimat och underhåll. Underhåll omfattar sprickfyllning, reparation av lagningar och underbyggnad, samt omläggning av slitlager vid behov. Asfalt är i hög grad återvinningsbart; återvunnet asfaltmaterial (RAP) används ofta i nya blandningar, vilket minskar miljöpåverkan och resursförbrukning.