återvinningsbart

Återvinningsbart är ett svenskt uttryck som används för att beskriva produkter eller material som kan behandlas och omvandlas till nya material eller produkter i återvinningssystemet. Uttrycket används särskilt om förpackningar, behållare och byggmaterial som avses att samlas in enligt konventionella återvinningsordningar.

Om något verkligen är återvinningsbart beror på flera faktorer. Själva materialet måste vara återvinningsbart i befintliga anläggningar, vilket varierar mellan land och kommun. Designfunktioner som beläggningar, limningar och flerskiktade konstruktioner kan hindra återvinning; och produkten måste vara ren och fri från föroreningar för att kunna bearbetas effektivt. Om något inte kan återvinnas inom det lokala systemet anses det ofta inte vara återvinningsbart i den kontexten.

Vanliga exempel på återvinningsbara material är glas, järn- och icke järnhaltiga metaller samt papper och kartong. Vissa plastmaterial, som PET eller HDPE i flaskor, tas ofta omhand i många återvinningsströmmar, men andra plaster eller flerskiktsförpackningar kan vara svåra att återvinna. Vissa produkter är försedda med märkningar som anger återvinningsbarhet, men märkningen hänvisar till ett visst geografiskt område eller anläggning och garanterar inte återvinning överallt.

För tillverkare och beslutsfattare stödjer begreppet design för cirkularitet: att minska blandmaterial, undvika onödiga beläggningar och möjliggöra enklare sortering och insamling. Konsumenternas beteende spelar också en roll; korrekt källsortering och sköljning av behållare förbättrar återvinningsbarheten och återvinningsgraden. Regelverk och standarder som styr vad som räknas som återvinningsbart varierar över tid och mellan jurisdiktioner.