Artskyddslagen

Artskyddslagen är en svensk lag som syftar till att skydda vilda växter och djur samt deras livsmiljöer. Lagen reglerar hur man får hantera vilda arter och deras livsmiljöer i Sverige, inklusive förbud mot att fånga, döda, skada eller störa individer samt att samla in eller förstöra ägg, bon eller häckningsplatser. Den omfattar även handel med skyddade arter och deras produkter.

En viktig del av lagen är listan över skyddade arter, ofta uppdaterad i bilagor som anger vilka arter som får omfattas av striktare skydd. Lagen gäller framför allt vilda populationer och deras naturliga livsmiljöer, inte djur eller växter i fångenskap eller i kulturvärldsanläggningar, såvida de inte härrör från skyddade populationer i det fria.

Tillstånd och undantag kan ges av länsstyrelsen eller Naturvårdsverket för ändamål som forskning, naturvård, normal förvaltning av populationer eller utbildningsändamål. Undantag kan även medges i situationer där åtgärden bedöms nödvändig av hänsyn till människors säkerhet eller andra samhällsintressen, under förutsättning att de skyddade värdena inte oproportionerligt skadebedöms.

Lagen kompletterar övriga miljö- och djurskyddslagstiftningar, samt EU-rätt och internationella överenskommelser som CITES. Ansvarigheter enligt artskyddslagen ligger främst hos myndigheter som länsstyrelserna och Naturvårdsverket, vilka utfärdar föreskrifter, övervakar efterlevnad och driver tillsyn.

Sammanfattningsvis syftar artskyddslagen till att bevara biologisk mångfald genom att skydda vilda arters livsmiljöer och reglera skadliga eller otillåtna verksamheter som rör skyddade arter.