Arbetstillgång

Arbetstillgång, ofta kallad arbetskraftstillgång, är den totala mängden arbetskraft som är tillgänglig för sysselsättning i en ekonomi. Den omfattar personer som antingen är sysselsatta eller aktivt söker arbete och därmed ingår i arbetskraften. I bredare sammanhang kan arbetstillgång även beskrivas som den potentiella tillgången till arbetskraft, dvs hur många personer som kan gå in i arbetsmarknaden med förändringar i arbetstider, utbildning eller geografisk rörlighet.

Faktorer som påverkar storleken och sammansättningen av arbetstillgången inkluderar demografi (åldrande befolkning, födelsetal, migrationsströmmar), utbildning och kompetensnivå, hälsa och arbetsförmåga, arbetsmarknadens struktur samt geografisk och yrkesmässig rörlighet. Även politiska incitament, såsom löner, skatter och socialförsäkringssystem, påverkar människors beslut att arbeta eller söka arbete.

Mätning sker främst genom arbetskraftsundersökningar och administrativa register. Viktiga mått är arbetskraftsdeltagande (andelen av befolkningen i arbetskraften), sysselsättningsgraden och arbetslösheten. Begreppet arbetstillgång används också i bredare analyser av potentiell arbetskraft under olika scenarier, till exempel med ökade utbildningsinsatser eller invandring.

Policyrelevans: att påverka arbetstillgången är centralt för tillväxt och sysselsättning. Åtgärder kan omfatta utbildning och vidareutbildning, stöd till barnomsorg och äldrearbete, åtgärder för att öka geografisk och yrkesmässig rörlighet samt immigration.

Begränsningar: arbetstillgången handlar inte bara om antalet personer utan även om hur väl deras färdigheter matchar lediga jobb. Hög deltagning kräver samtidigt efterfrågan på arbetskraft.