Antändning

Antändning är processen där ett ämne börjar brinna genom att förbränningen initieras. För att antändning ska ske krävs tre grundläggande komponenter: värme, bränsle och ett oxidationsmedel (oftast syre i luften). När energin som krävs för att nå ämnets antändningstemperatur når startpunkten uppstår en kedjereaktion som kan leda till lågor och vidare förbränning.

I praktiken kan antändning uppstå på olika sätt. Externt kan en gnista, en låga, en het yta eller friktion tillföra tillräcklig energi för att antända. Autoantändning, eller självantändning, uppstår när ett material självhettar till sin antändningstemperatur, ofta under hög temperatur eller hög tryck, utan extern tändkälla.

I tekniska sammanhang används olika begrepp för att beskriva ignitionsvillkor. I motorer varierar mekanismerna: i sparkmotorer antänds luft-bränsleblandningen vanligtvis av en gnista från tändstiftet, medan dieselmotorer uppnår antändning genom hög kompression och temperatur utan gnista. Andra sammanhang där antändning är central inkluderar uppvärmning, förbränningsugnar och högtemperatursystem där kontroll av temperatur och bränsleflöde är avgörande för säkerhet och effektivitet.

Säkerhetsperspektivet innebär bland annat att förstå antändningstemperatur och tändpunkt. Tändpunkt är den lägsta temperaturen vid vilken en vätska avger tillräckligt mycket ångor för att antändas av en extern källa. Kunskap om antändningsvillkor används inom brandförsvar, arbetsmiljö och industriell processdesign för att minimera olyckor och optimalisera förbränningen.