Andningstester

Andningstester är mätmetoder och utrustning som används för att undersöka hur luft passerar genom lungorna och hur kroppen utbyter gaser med inandad och utandad luft. De används i medicinsk diagnostik, uppföljning av behandling och i vissa sammanhang för arbetsmiljöbedömningar eller rättsmedicinska utredningar.

Huvudkategorierna är lungfunktionsmätningar och andningsanalyser som analyserar utandad gas. Spirometri mäter volymer och flöden, exempelvis FEV1 och FVC, och används för att bedöma obstruktiva och restriktiva sjukdomar. Peak expiratory flow är ett enklare hemtest. Vidare finns tester som kroppslig pletysmografi och diffusionskapacitet (DLCO) för gasutbyte, samt capnografi som följer koldioxidnivån i utandningen. Exhalerad kväveoxid (FeNO) används för att bedöma luftvägsinflammation. Utöver medicinska tester används andningstester i vissa sammanhang för alkoholdetektion (breathalyzer) och i urea-/isotopbaserade tester, exempelvis urea- breath test för H. pylori-utredningar.

Användningsområden inkluderar diagnostik av astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom och andra lungsjukdomar, preoperativ bedömning och uppföljning av behandling, arbetsmedicin och forskning. Inom sport används ibland andningstester för att utvärdera lungfunktion hos idrottare.

Genomförandet kräver utbildad personal, kalibrerad utrustning och standardiserade protokoll enligt riktlinjer som ERS/ATS. Resultat tolkas i ljuset av patientens ålder, kön, längd och etnicitet samt testerna utförs under kontrollerade förhållanden. Begränsningar inkluderar att många tester är starkt ansträngnings- och teknikberoende och att en enskild uppmätt siffra inte ger en diagnos utan kräver sammanvägd bedömning.