Aktiveringsinsatser

Aktiveringsinsatser rör åtgärder som syftar till att öka en individs arbetsförmåga och möjligheter att försörja sig genom arbete. Inom svensk arbetsmarknadspolitik används begreppet särskilt för åtgärder riktade mot personer som står utanför arbetsmarknaden, ofta kopplat till arbetslöshetsförsäkring eller kommunal försörjning. Insatserna utformas och administreras i samarbete mellan myndigheter som Arbetsförmedlingen och kommunala socialtjänsten samt, i vissa fall, Försäkringskassan. Syftet är att förbättra kompetens, skapa erfarenhet av arbete och främja fortsatt deltagande i arbetslivet.

Vanliga typer av aktiveringsinsatser inkluderar yrkesutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning som ökar kompetensen inom ett område, praktikplatser och arbetsplatsförlagd träning som ger arbetslivserfarenhet, samt olika former av arbetsmarknadsstöd som gör det möjligt för arbetsgivare att anställa personer i behov av stöd. Andra insatser kan vara coachning, mentorskap, arbetsträning eller stödinsatser som syftar till att stärka digital kompetens, språkkunskaper eller annan relevant kompetens. Lönebidrag och andra ekonomiska stimulanssystem används ibland för att underlätta anställning av personer som behöver extra stöd i början av anställningen.

Målgrupperna för aktiveringsinsatser är vanligtvis personer som står långt ifrån arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet, behov av rehabilitering eller andra hinder för egen försörjning. Deltagande kan vara frivilligt eller villkorat beroende på den aktuella försäkringsformen och den lagstiftning som reglerar insatserna. Utvärdering av effekter och kostnader används för att följa upp och eventuellt revidera insatsernas utformning.

Se även: arbetsförmedlingen, socialtjänsten, Försäkringskassan, arbetsmarknadspolitik.