Accelerationsförmågan

Accelerationsförmågan är förmågan att snabbt öka hastigheten. Begreppet används både för fysiska kroppar och maskiner och beskriver hur snabbt hastigheten kan ändras under en viss tidsperiod när en nettokraft verkar mot dem. I fysikens språk är accelerationen a = Δv/Δt, och den påverkas av motkrafter som luftmotstånd och friktion.

I idrott sammanhang beskriver accelerationsförmågan hur snabbt en idrottare kan öka från stillastående eller låg hastighet till högre hastigheter under en kort sträcka, till exempel 10 eller 20 meter. Den är särskilt viktig i sporter som fotboll, friidrott och ishockey där starter ofta sker under begränsad tid. Den påverkas av kraftproduktion i benen, hastighetsutveckling (rate of development of force), teknik, kroppsvikt och underlagets grepp.

Hos fordon och maskiner beror accelerationsförmågan på krafttillförsel i förhållande till vikt, drivlina, däckgrepp och aerodynamik. Eftersom kraften ofta begränsas av friktion och överföringens effektivitet kan en hög toppkraft inte alltid ge snabb acceleration.

Mätning och tillämpning: För idrott mäts accelerationen vanligtvis med tider på korta distanser (t.ex. 10 eller 20 meter) eller genom hastighets- och kraftprofilering. Inom forskning används ofta kraftplattor och rörelseanalys. För fordon används acceleration till 100 km/h eller 0–100 km/h-tider.

Sammanfattning: Accelerationsförmågan är en central komponent i snabbhet och reaktion i många aktiviteter och är resultatet av samarbete mellan neuromuskulär kontroll, biomekanik, träning och fysiska parametrar hos kroppen eller maskinen.