återföring

Återföring, eller återkoppling, är ett begrepp inom system- och reglerteknik samt i andra discipliner. Det beskriver processen där en del av ett systems utgående signaler återförs som ingång till systemet för att påverka framtida utsignal. Genom återföring bildas en återkopplingsslinga som reglerar, stabiliserar eller anpassar systemets beteende över tid. Begreppet används inom teknik, biologi, psykologi och sociologi.

Återföringen kan vara negativ eller positiv. Negativ återföring minskar avvikelser från ett önskat tillstånd genom att motverka störningar och stabilisera systemet. Positiv återföring förstärker avvikelser och kan leda till snabbare förändringar eller oönskad eskalation. I praktiken uppträder ofta kombinationer av båda i komplexa system.

I teknik används återföring i reglerade system. Ett sensor ger avläsning, en regulator beräknar fel mellan mål och mått, och en aktuator justerar processen. Exempel är termostatstyrning, fordonscruise control och processreglering i industrin. Viktiga faktorer är nätverkstid, brus och icke‑linearitet som påverkar stabilitet och svarstid.

I biologi används negativ återföring för att upprätthålla homeostas, till exempel temperaturreglering och blodsockernivåer. Positiv återföring syns vid processer som förstärker förändringar, till exempel vid födsel och blodkoagulation. Inom psykologi och organisation används återföring som information om prestation, feedback och inlärning, där både positiv och konstruktiv kritik kan främja förbättring.

Konceptet utvecklades inom cybernetik och reglerteori under 1900-talet, och termen återkoppling populariserades av Norbert Wiener. I svenska sammanhang används ofta återkoppling eller återföring som översättningar. För förståelsen av återföring är central för design av stabila system, kommunikation och beteendevetenskaper.