Ångbarhet

Ångbarhet, eller volatilitet, är en kemisk egenskap som beskriver hur lätt ett ämne övergår från vätska eller fast form till ånga vid omgivande förhållanden. Den som är mycket ångbar avdunstar lätt i rumstemperatur, medan låg ångbarhet innebär att avdunstningen går långsamt. Ångbarheten är nära kopplad till ämnets ångtryck och kokpunkt.

Faktorer som påverkar ångbarhet är bland annat intermolekylära krafter, molekylvikt, polarity och möjlighet till vätebindningar. Generellt ökar ångbarheten när temperaturen höjs, och ämnen med högt ångtryck vid given temperatur är mer volatila än de med lågt ångtryck. Kokpunkten är ett praktiskt mått på volatilitet: lägre kokpunkt innebär högre volatilitet vid rumstemperatur. Struktur- och funktionsgrupper som påverkar intermolekylära krafter har stor betydelse.

Mätning och användning: ångtryck vid en given temperatur (till exempel vid 20°C) används som indikator på volatilitet, tillsammans med kokpunkt. Data kan erhållas genom direkta mätningar eller uppskattas från kemiska egenskaper. Inom miljö- och arbetsmiljöfrågor används ofta begreppet flyktiga organiska föreningar (VOC), vilket syftar på ämnen med tillräckligt hög ångbarhet för att volatilisera och påverka luftkvaliteten.

Betydelse: hög ångbarhet innebär snabb avdunstning, men också ökad risk för inandning, brandfara och miljöpåverkan. I industriella sammanhang påverkar volatila lösningar processutgifter, spillrisk och arbetsmiljö, medan miljövård fokuserar på utsläpp och behandling av VOC.

Exempel: vatten har måttlig ångbarhet, medan etanol, aceton och hexan är mera volatila och avdunstas snabbt vid rumstemperatur.