övervakningsdata

Övervakningsdata är data som samlas in genom övervakning av personer eller platser med syfte att analysera beteende, säkerhet eller kommunikation. Sådana uppgifter kan vara bild- och ljudupptagningar från övervakningskameror, metadata från telefoni eller internettrafik, loggar från system och tjänster, platsdata, biometriska kännetecken och annan information som kan kopplas till individer eller grupper.

Källor och användningsområden varierar mellan offentlig sektor, företag och enskilda. Vanliga källor inkluderar CCTV- och trafikövervakning, arbetsgivares kontroller och åtkomstloggar, nätverks- och kommunikationsdata samt online- och mobilspårning. Övervakningsdata används ofta för brottsförebyggande och uppfyllelse av lagen, säkerhets- eller riskhantering, serviceförbättringar och i vissa fall marknadsanalys eller beteendevetenskaplig forskning. Hantering av data innebär ofta insamling, lagring, analys, delning med behöriga parter och beslut om hur länge uppgifterna behålls.

Rättsliga ramverk i Sverige och EU kräver att övervakningsdata hanteras enligt principer som laglig grund, ändamålsbegränsning, uppgiftsskydd, dataminimering och tidsbegränsad lagring. Data måste skyddas genom åtgärder som åtkomstkontroller, kryptering och pseudonymisering, och myndigheter eller företag som behandlar data kan behöva genomföra konsekvensbedömningar samt uppfylla registreredes rättigheter. Övervakningsaktiviteter kan granskas av tillsynsmyndigheter som IMY i Sverige och andra dataskyddsmyndigheter.

Etiska och rättsliga frågor kring övervakningsdata gäller integritet, risk för missbruk och diskriminering, samt möjligheten till funktionell creep där uppgifterna används för andra syften än de ursprungligen avsedda. Brister i säkerhet eller felaktiga tolkningar av data kan leda till skada eller orättvisa. Balansen mellan säkerhet, tjänsteutbud och individers rätt till privatliv står centralt i debatten om övervakningsdata.