åtkomstkontrollistor

En åtkomstkontrollista (ACL) är en struktur som anger vilka användare eller grupper som har vilka rättigheter till ett visst objekt, till exempel en fil, mapp eller nätverksresurs. ACL:en används för att styra åtkomsten och möjliggöra differentierad behörighet mellan olika principaler i systemet.

En ACL består av en samling ACEs (Access Control Entries). Varje ACE anger en principal (användare, grupp eller roll) och vilka rättigheter den principalen har, till exempel läsa, skriva eller köra, samt om dessa rättigheter är tillåtna eller nekade. Flera ACEs kan överlappa och vissa system ger nekande regler före tillåtande. Den totala åtkomsten bestäms av kombinationen av ACEs och eventuella standardinställningar eller arvsregler.

Användningsområden för ACLs är breda. Inom operativsystem används de för filer och kataloger och kompletterar de traditionella läs/skriv/kör-bitarna. Inom nätverk reglerar ACL:er åtkomsten till routrar, brandväggar och andra nätverksenheter. I databaser och applikationer hanteras behörigheter ofta via liknande listor över användarroller och behörigheter. I moln- och plattformsmiljöer stöder många system arv där underordnade objekt får sina egna ACLs baserade på förälderobjektet.

ACL skiljer sig från andra modeller som RBAC och MAC genom att fokus ligger på specifika behörighetsrader för olika principaler. Många system stöder också arv och möjligheten att definiera standardbehörigheter.

Effektiv förvaltning kräver dokumentation, minsta privilegium och regelbunden revision. Felaktiga ACEs ökar risken för obehörig åtkomst. Att logga ändringar och lösa behörighetskonflikter är centralt för säkerhetsrutinerna.