återställningstider

Återställningstider är en måttstock som beskriver hur lång tid det tar att återställa funktioner, tjänster eller data efter ett avbrott eller en incident. Begreppet används inom IT-drift, telekommunikation, tillverkning och vårdsektorn och kan omfatta allt från en enstaka applikations återställning till full återställning av hela affärskritiska system. I IT-sammanhang kopplas det ofta till begreppen återställningstid och återställningspunktsmål (RTO och RPO).

RTO anger den högsta tillåtna tiden innan tjänsten är återställd och i drift igen, medan RPO anger hur mycket data som kan gå förlorad vid återhämtning. Återställningstiderna varierar beroende på prioritering, beroende av vilka tjänster som anses kritiska och vilken nivå av redundans eller backup som finns.

Faktorer som påverkar återställningstider inkluderar systemets komplexitet, tillgång till säkra och färdiga backuprutiner, användning av automatiserade failover-mekanismer, kommunikation mellan beroende tjänster, samt organisatoriska processer som incidenthantering och change management. Regelbundna tester och övningar minskar osäkerhet och hjälper till att uppnå planerade tider.

Organisationer fastställer ofta mål i sina affärskontinuitets- eller driftsäkerhetsplaner och följer upp genom mätning av verkliga incidenter samt regelbundna övningar. Förbättringar sker ofta genom automatiserad återställning, prioriterad återställning, tydlig kommunikation och postincidentrecensioner. Standarder som ISO 22301 och ramverk som ITIL eller NIST kan stödja arbetet.

Jämförbara mått används i avtal och driftbudgetar i syfte att balansera kostnader mot risker. En tydlig definition av åtgärder, ansvar och kommunikation är centralt för hanteringen av återställningstider.