återfästning

Återfästning är en kirurgisk procedur där en avskild kroppsdel återförenas med kroppen. Den vanligaste typen är återfästning av finger eller hand, men även tandersättningar eller större lemmar kan återfästas i vissa fall. Målet är att återställa blodflöde, vävnadsförbindelse och funktion så långt som möjligt.

Indikationer: akut skada där den avskilda delen bedöms som livskraftig och vårdinlägget möjliggör snabb replantation. Bedömning görs utifrån skadans omfattning, avstånd till kroppen och hur länge vävnaden varit utan blod. Replantationer görs främst vid finger- eller handtrauma, men även tandåterfästningar kan bli aktuella vid tandtrauma.

Metod: i en akut situation förbereds en aseptisk miljö. Den avskilda delen förvaras kyligt och skyddas. Under operationen används mikrokirurgisk teknik för att återanlägga artärer och vener, samt reparera nerver,senor och ben. Efter replantationen följer immobilisering och omfattande rehabilitering.

Framgångsfaktorer: framgång beror på ischemitid, skadans omfattning och typ av vävnad, infektion, patientens ålder och snabbhet i vården samt kirurgens skicklighet.

Resultat och uppföljning: små kroppsdelar som fingrar ger ofta bättre funktion än större lemmar, men resultatet varierar. Rehabilitering, fysioterapi och arbetsterapi är centralt. Komplikationer kan innefatta nekros, infektion, nedsatt känsel eller rörelse och ibland behov av ytterligare operationer.

Historia: utvecklingen av mikrokirurgi under andra hälften av 1900-talet möjliggjorde replantationer och har blivit en viktig del av trauma- och handkirurgi.