Överföringsmedium

Överföringsmedium är det fysiska mediet som signaler överförs genom mellan avsändare och mottagare i ett kommunikationssystem. Mediet påverkar hur väl signalen bibehåller integritet och hastighet under överföringen samt vilka störningar som är möjliga. Överföringsmedium delas oftast in i två grupper: guiderade medier, där signalen leds genom fysiska ledningar, och fri-luft (trådlösa) medier, där signalen överförs i luften som elektromagnetiska vågor.

Exempel på guiderade medier är kopparbaserade kablar såsom twisted pair (t.ex. UTP/STP) och koaxialkabel samt fiberoptiska kablar, där fiberoptik finns i formerna single-mode och multimode. Koppar används ofta där kostnad och enkel installation är viktigt, men lider av signalförluster och störningar över längre avstånd. Fiberoptik erbjuder mycket hög bandbredd, låga förluster och längre räckvidd, samt god immunitet mot elektromagnetiska störningar. Fiberalternativens typ (single-mode vs multimode) påverkar installationskrav och kostnadsprofil.

Exempel på fri-luft (trådlösa) medier är radiovågor (Wi‑Fi, mobilnät), mikrovågor samt infraröd och laserbaserad kommunikation. Dessa medier kräver inget fysiskt ledande material och används där kablage är opraktiskt eller dyrt. De påverkas av väder, hinder och multipath-effekter samt regleringar av frekvensband och effektnivåer.

Viktiga egenskaper vid bedömning av överföringsmedium är bandbredd, förlust (attenuation), latens, dispersion och störningskänslighet. Valet av medium beror på applikationens krav på hastighet, räckvidd, miljö och kostnad. I moderna nätverk används ofta en kombination där fiber utgör ryggraden medan koppar eller trådlösa länkar används i åtkomst- och lokala nätverk.