Ölreserven

Ölreserven är den mängd olja som enligt dagens teknik och ekonomiska antaganden kan utvinnas från upptäckta källor med befintlig infrastruktur och under rådande marknadsförhållanden. Begreppet fokuserar på vad som kan tas upp ekonomiskt och tekniskt med en rimlig faktiskt framtid, och skiljer sig därmed från ämnet oljeresurser som kan vara längre utom räckhåll eller mindre ekonomiskt försäljningsbara.

Reserverna klassificeras ofta i tre nivåer enligt internationella standarder: 1P kända reserver som uppfyller kriterierna under nuvarande prisnivå och teknik; 2P, som omfattar 1P plus sannolikt reserver; och 3P, som även inkluderar möjliga reserver. Dessa beteckningar återspeglar osäkerheter i geologi, teknologi, pris och regleringar. För att räknas som reserver måste de vara tekniskt och ekonomiskt genomförbara att utvinna med befintlig infrastruktur.

Faktorer som påverkar uppskattningar är bland annat oljeprisets nivå, teknisk utveckling (till exempel förbättringar i utvinningsmetoder), geologiska egenskaper hos fältet och investeringar i infrastruktur. Nya fynd, kostsamma utvinningsmetoder och prisförändringar kan omklassificera resurser mellan reserver och icke-reserver.

Globalt är de största reserverna i regioner med rika oljefält, exempelvis i Mellanöstern och Nordamerika, samt delar av Ryssland och Eurasien. Utvecklingen av reserverna påverkas av geopolitiska faktorer, energipolitik och internationella samarbeten samt av flyttning mot alternativa energikällor.

Reserverna spelar en viktig roll i energisäkerhet, planering och investeringar och bör tolkas som dynamiska uppskattningar som kan förändras över tid när ny teknik och marknadsförhållanden uppstår.