Ödipuskomplex

Ödipuskomplexet är en psykoanalytisk teori som introducerades av Sigmund Freud och beskriver ett barns omedvetna känslor av kärlek och sexuell begär riktade mot motsatta könets förälder samt rivalitet med den andre föräldern under den freudianska utvecklingsfasen kallad den orala, anala och särskilt den phalliska fasen. Namnet hämtas från Oidipusmyten där en son blir omedvetet fäst vid modern och upplever rivalitet mot fadern. Begreppet används främst för att förklara tidiga konflikter som antas forma senare personlighet och moraliskt omdöme.

Hos pojkar ansågs perioden inträffa ungefär mellan tre och sex år. Enligt Freud uppstår en kärlek till modern och en rädsla för fadern, ofta kallad castration anxiety. För flickor beskrevs konflikten som en längtan efter fadern och en upplevelse av penisavund, vilket enligt teorin leder till särskilda utvecklingsvägar. Konflikten tros sedan lösas genom identifikation med den könsidentiska föräldern och internalisering av dennes normer, vilket stärker super-ego och moralska principer.

Betydelse och kritik: Ödipuskomplexet har varit centralt inom psykoanalytisk teori men anses av många som kulturellt betingat och inte universellt givet. Empiriska bevis för en allmängiltig utvecklingsbana är omtvistade. Inom modern psykologi används begreppet ofta som teoretiskt ramverk eller litterär tolkning, medan många forskare betonar anknytning, socialisering och könsroller utan att falla tillbaka på Freuds termini. Vissa vidareutvecklingar nämner Electra-komplexet som en motsvarighet för flickor.