Återhämtningskapacitet

Återhämtningskapacitet beskriver ett systems förmåga att motstå, absorbera och återhämta sig från störningar och återgå till ett funktionellt tillstånd. Begreppet används inom flera fält, till exempel ekologi, samhällsplanering, infrastruktur och organisationsvetenskap. I vissa sammanhang inkluderar det även anpassningsförmåga, det vill säga möjligheten att lära och förändras för att klara framtida störningar bättre.

Dimensioner. Analytiskt talas ofta om absorptiv kapacitet (förmågan att klara en störning utan större skada), återställd kapacitet (hur snabbt systemet återhämtar sig) och adaptiv kapacitet (förmåga att förändras och förbättra funktionen över tid). Redundans, flexibilitet, diversitet och god styrning används som nyckelfaktorer som ökar kapaciteten.

Mätning och indikatorer. Återhämtningskapacitet mäts oftast som tiden till återhämtning, nivån av funktionsförlust och hur snabbt prestanda återställs. Kvalitativa bedömningar av ledning, socialt kapital och kunskap ingår också. I ekologi följer man ofta återväxt efter störningar, i infrastruktur återställningen av el- eller vattenförsörjning.

Användning och betydelse. Förvaltningar och organisationer strävar efter att stärka återhämtningskapaciteten genom förebyggande åtgärder, mångfaldiga system, redundans och god kommunikation. Begreppet betonar att målet inte alltid är att undvika störningar, utan att snabb återhämtning och anpassning minskar konsekvenserna.

Se även: Resiliens, anpassning, riskhantering.