Ångbildningspunkt

Ångbildningspunkt, ofta synonymt med kokpunkt i vardagligt språk, är den temperatur vid vilken en vätska övergår i gasform när det omgivande trycket är ett givet värde. Vid ångbildningspunkten är vätskans ångtryck lika med det yttre trycket, vilket gör att ånga bildas kontinuerligt och bestående kokning uppstår. För rena ämnen vid ett specifikt tryck uppgår ångbildningspunkten till en bestämd temperatur.

Normal kokpunkt är kokpunkten vid standardtryck, vanligtvis definierat som 1 atmosfär (cirka 101,3 kPa). Kokpunkten varierar med trycket: högre tryck kräver högre temperatur för att vätskan ska kokas, medan lägre tryck gör att kokpunkten sjunker. Vid mycket lågt tryck kan vätskan börja koka vid temperaturer långt under dess normala värde, vilket bland annat förklarar varför vätskor kokar vid olika höjder över havet.

Mätning och tillämpningar: Kokpunkten bestäms vanligtvis genom att uppvärma vätskan tills kraftig ångbildning observeras, eller genom att mäta ångtrycket över temperaturberoende (t.ex. med Clausius–Clapeyron-relationen eller Antoine-ekvation). Kokpunkten används som en viktig termodynamisk egenskap i kemisk design, destillation, säkerhet och kvalitetskontroll. I lösningar ökar kokpunkten ofta jämfört med rena vätskan, en effekt som kallas kokpunktshöjning.

Exempel på vanliga ångbildningspunkter vid 1 atm: vatten cirka 100 °C, etanol cirka 78,4 °C, aceton cirka 56 °C, toluen cirka 111 °C.