ångtrycket

Ångtrycket är den kraft som vattenånga utövar mot behållarens väggar eller mot omgivningen. Det är ett termodynamiskt mått som beror på temperaturen och på om ångan befinner sig i mättat tillstånd eller är överhettad. I teoretiska förenklingar används ofta pV = nRT för gaser, men vattenånga uppvisar fasövergångar och dess tryck är starkt kopplat till temperaturens relation till ångbildning enligt fasdiagrammet.

Vid mättad ånga är trycket helt deterministiskt av temperaturen. Exempelvis vid normalt tryck kokar vatten vid 100°C och ångtrycket i den mättade ångan är cirka 101 kPa. Om temperaturen höjs utan att ångan kondenserar ökar trycket och ångan blir överhettad; då följer trycket i praktiken temperaturen och volymen på ett sätt som skiljer sig från den mättade processen. I industriell användning följer ångtrycket ofta styrningen av turbiner, pannor och uppvärmningssystem.

Mätning av ångtryck sker med tryckgivare eller manometer. Vanliga enheter är pascal (Pa), kilopascal (kPa) och bar (1 bar = 100 kPa). Begreppet ångkvalitet (dryness fraction) är viktigt i praktiken, eftersom fuktig ånga påverkar komponenternas prestanda och livslängd i turbiner och kondensationssystem.

Användningar av ångtryck omfattar kraftproduk­tion i ångturbiner, uppvärmning och processteknik. Säkerhet är central, eftersom höga ångtryck medför risk för brännskador och tryckrelaterade olyckor. See also fasdiagram för vatten och ångtabeller för praktiska data.