webbteknik

Webbteknik är samlingen av teknologier som används för att skapa, publicera och använda webbplatser och webbapplikationer. Den omfattar klient– och serverkommunikation, markup-språket HTML, presentation med CSS och beteende med JavaScript, samt protokollen HTTP och HTTPS. Webbsidor hämtas från en webbserver av en webbläsare via URL:er. Viktiga komponenter är dokumentobjektmodellen (DOM), olika gränssnitt och dataformat som JSON samt API:er.

På serversidan används språk som PHP, Python, Ruby, Java och Node.js, ofta i kombination med databaser som MySQL, PostgreSQL och NoSQL-lösningar. Arkitekturen bygger ofta på klient–server-modellen och utnyttjar REST eller GraphQL för API-kommunikation. Webbapplikationer kan drivas helt på klienten (front-end) eller delas upp i flera lager där back-end hanterar datalagring och affärslogik.

Standardisering och interoperabilitet styrs av W3C och WHATWG. Tillgänglighet uppnås genom WCAG och semantisk HTML, medan responsiv design säkerställer funktionalitet på olika enheter och skärmstorlekar. Prestandaoptimeringar inkluderar caching, kompression, minifiering och bundling, samt användning av CDN och protokoll som HTTP/2 och HTTP/3.

Säkerhet är centralt och omfattar TLS/SSL, CORS, skydd mot XSS och CSRF, samt principer för säkert kodande och dataskydd. Trender inom webbteknik inkluderar single-page-applikationer med ramverk som React, Angular och Vue, progressiva webbapplikationer (PWA), serverlösa lösningar och mikrofrontend-arkitekturer.

Webbteknik utvecklas kontinuerligt genom standardisering, verktygsutveckling och nya metoder för prestanda och användarupplevelse.