vågformar

Vågformar är tidsberoende representationer av hur en signal varierar över tid. De används inom elektronik, telekommunikation och ljudteknik för att analysera, jämföra och syntetisera signaler. En vågform kännetecknas av parametrar som amplitud, frekvens och fas, och i pulsbaserade signaler även arbetscykel eller duty cycle.

Vanliga vågformer inkluderar sinusvåg, fyrkantvåg, triangulär våg och sågkantsvåg. Sinusvågen är den enklaste rena formen utan övertoner, medan fyrkantvågen har skarpa övergångar och innehåller många höga harmoniska komponenter. Triangulär våg har linjära upp- och nedgångar, och sågkantsvågen kännetecknas av snabba uppgångar följt av släta nedgångar. Varje vågform ger ett särskilt ljud- eller signalinnehåll och påverkar hur signalen uppfattas eller behandlas i ett system.

Genom Fourieranalys kan varje periodisk vågform beskrivas som en summa av sinusvågor (grundton plus övertoner). Icke-periodiska vågformer kan representeras med Fouriertransformen. Denna uppdelning förklarar hur olika vågformer färgar ljudet eller signalens spektrum och hur filter eller riktningsenheter kan modifiera innehållet.

Generering och användning: Vågvågor produceras av oscilatorer, digital syntes och olika former av filtrering. Användningsområden sträcker sig från kommunikation och telemetri till ljudsyntes och testmätning. Vid digitalisering krävs korrekt sampling enligt Nyquist-satsen för att undvika aliasing och bevara vågens form i den digitala representationsvärlden. Mätverktyg som oscilloskop och spektrumanalysator används för att studera vågformer i praktiken.