vävnadsundersökningar

Vävnadsundersökningar är medicinska metoder för att studera kroppsvävnader med syfte att ställa diagnos, bedöma sjukdomens utbredning eller vägleda behandling. Vanliga typer är biopsier och cytologiska undersökningar. En biopsi innebär att en vävnadsbit tas från ett misstänkt område, medan cytologi fokuserar på att undersöka enskilda celler eller små cellkluster som kan samlas vid aspiration eller från vävnadspreparat. Provet kan tas med olika tekniker, till exempel nålbiopsi, kirurgisk eller endoskopisk biopsi samt punchbiopsi.

Efter provtagningen hanteras vävnaden för histopatologisk undersökning. Provmaterialet fixeras oftast i formalin, inbäddas i paraffin och skärs i tunna snitt som färgas med hematoxylin och eosin. För att få mer information används specialfärgningar och immunhistokemi för att identifiera celltyper, vävnadsstruktur samt tumörmarkörer. I vissa fall tillämpas molekylära metoder som PCR, FISH eller nästa generations sekvensering (NGS) för att kartlägga genetiska förändringar, överexpression av proteiner eller andra relevanta biomarkörer.

Indikationer för vävnadsundersökningar inkluderar misstänkt cancer, inflammatoriska eller infektiösa sjukdomar, autoimmuna tillstånd, skadetillstånd eller övervakning av behandling. Risker är relativt små men kan omfatta blödning, infektion, smärta och i vissa fall misslyckad provtagning eller begränsad diagnostisk information. Resultatet rapporteras av patologen och anger normalt diagnos, tumörgrad, stadium och marginalstatus samt rekommendationer för vidare utredning eller behandling.

Sammanfattningsvis är vävnadsundersökningar centrala för diagnostik och behandlingsplanering inom många medicinska områden, särskilt onkologi och dermatologi.