vätskebeläggningar

Vätskebeläggningar är tunna filmer som appliceras som vätska på en yta och därefter övergår till en fast struktur genom avdunstning, härdning eller kemisk reaktion. De används för skydd, funktion och estetik på material som metall, trä, glas och plast. Beläggningarna uppnås genom olika metoder, såsom sprutbeläggning (spray), dopbeläggning (dipping) och spinnbeläggning (spin coating). Vid applicering styrs filmens tjocklek och täckning av vätskans viskositet, ytspänning, kontaktvinkel mot underlaget samt temperatur och avdunstningshastighet.

Efter applicering sker avdunstning av lösningsmedel och/eller härdning. Polymerbaserade beläggningar såsom epoxier, polyuretaner och akrylbeläggningar används för korrosionsskydd, kemisk motstånd, slitstyrka och estetiska krav. Keramiska beläggningar kan erhållas via sol-gel-teknik eller andra flytande utfällningsmetoder. Metalliska vätskebeläggningar uppnås normalt genom elektro- eller kemisk beläggning eller genom överlagrade depositioner från flytande faser.

Användningsområden omfattar fordons- och byggnadsfärg, skyddslager i elektronik samt optiska eller funktionella ytor. Fördelarna inkluderar tunna, jämna och flexibla filmer samt möjligheter till färgnyanser och specifik funktionalitet. Begränsningar innefattar risk för luftbubblor och sprickor, krav på kontrollerad arbetsmiljö och miljöaspekter kopplade till lösningsmedel och VOC.

Bedömning och kvalitetskontroll innefattar mätning av filmens tjocklek (profilmetoder, ellipsometri), adhesivitetstester samt bedömning av gloss och ytjämnhet.