värmeöverföringskoefficient

Värmeöverföringskoefficienten, ofta betecknad med bokstaven 'h', är ett mått på hur effektivt värme överförs mellan en yta och en omgivande vätska genom konvektion och strålning. Den uttrycks vanligen i enheter av watt per kvadratmeter per kelvin (W/(m²·K)) eller watt per kvadratmeter per grad Celsius (W/(m²·°C)). En högre värmeöverföringskoefficient indikerar en snabbare och mer effektiv värmeöverföring.

Koefficienten är inte en fundamental egenskap hos vätskan eller materialet, utan beror på flera faktorer. Dessa inkluderar vätskans egenskaper som viskositet, densitet, värmeledningsförmåga och specifika värmekapacitet, samt hastigheten på vätskans rörelse (konvektionens styrka) och egenskaperna hos den gränsyta där värmeöverföringen sker. Ytans karaktär, såsom dess textur och emissivitet, påverkar också strålningskomponenten av värmeöverföringen.

Värmeöverföringskoefficienten är en central parameter inom många ingenjörsområden, särskilt inom termoteknik och värmeöverföringsberäkningar. Den används för att kvantifiera värmeflödet genom väggar i byggnader, i värmeväxlare, vid kylning av elektroniska komponenter och i många andra applikationer där kontroll av temperatur är viktig. Beräkningen av h kan vara komplex och involverar ofta dimensionslösa tal som Reynolds tal och Nusselt tal, beroende på om strömningen är laminär eller turbulent.