värmekameror

Värmekameror är instrument som mäter infraröd strålning som avges av objekt och omvandlar den till en visuell bild där temperaturvariationer kan uppfattas. Enheten används för att undersöka värmefördelning och avvikande temperaturer utan kontakt.

De flesta moderna värmekameror är okylda composite-sensorer, ofta baserade på mikrobolometriska detektorer, medan vissa specialkameror använder kylteknik för högre känslighet. De flesta kommersiella kamerasystem täcker området runt 8–14 mikrometer (LWIR). Resultatet visas som en färg- eller gråskalemap där färger eller nyanser speglar olika temperaturer, ofta med möjligheter att kalibrera mot kända referenser och att justera materialets emissivitet i bilden.

Värmekameror används i en mängd olika tillämpningar. Inom bygg- och fastighetsunderhåll används de för att hitta värmeförluster, fukt eller dålig isolering. Inom elkraft och industriell underhållning hjälper de att upptäcka överhettade komponenter och felaktiga ledningar. Brandkårer och räddningstjänst använder dem för att se igenom rök och lokalisera hetman eller människor. Inom fordons-, säkerhets- och medicinska fält används de för diagnostik, övervakning och förebyggande underhåll.

Ansvariga användare bör beakta emissivitet, spegelreflektion och avstånd när man tolkar bilder. Bildkvalitet, upplösning och termisk noggrannhet varierar mellan modeller och gäller särskilt vid yttemperaturer och oregelbundna ytor.