värdeströmskartor

Värdeströmskartor är en lean-managementmetod som används för att analysera och designa flödet av material och information som krävs för att leverera en produkt eller tjänst till kund. En värdeströmskarta illustrerar helheten från leverantör till kund och särskiljer aktiviteter som tillför värde från sådana som inte gör det (muda).

Syftet är att avtäcka slöseri, onödiga mellanlager, långa ledtider och ineffektiva informationsflöden samt att skapa både en nuvarande kartbild och en framtida kartbild över hur processen kan utformas med mindre slöseri. Kartan används ofta i två steg: en nuvarande tillståndskartläggning och en framtida tillståndskartläggning som pekar ut förbättringsåtgärder. Den fokuserar på både materialflöde och informationsflöde och hur dessa samspelar längs hela processen från leverantör till kund.

Typiska komponenter är processsteg, ledtider, genomloppstider, lagernivåer, informationsflöden och visuella signaler som kanban. Kartan kan även innehålla takt tid, cykeltid och identifiering av flaskhalsar. Metoder för datainsamling och analys som ofta används är spaghetti-diagram, tidsstudier och klassificering av värdeskapande kontra icke-värdeskapande aktiviteter.

Användningsområden och betydelse: värdeströmskartor används främst inom tillverkning men också i tjänste- och offentliga verksamheter för att tydliggöra förbättringsarbete, minska slöseri och öka genomströmningen. Fördelar inkluderar kortare ledtider, lägre lager och bättre övergripande samarbete; begränsningar innefattar krav på tid, datakvalitet och bred förankring i organisationen för att kartläggningen ska leda till verkliga förändringar.

Historik och sammanhang: värdeströmskartor är en del av Lean och Toyota Production System. Begreppet populariserades i modern litteratur genom Learning to See av Mike Rother och John Shook.