virusbiologi

Virusbiologi är studiet av virus, små biologiska enheter som infekterar celler och kräver värdcellens maskineri för att föröka sig. Fältet omfattar virusens uppbyggnad, genetik, livscykler, evolution och hur virus samverkar med värdar, populationer och ekosystem. Det har både medicinska och biotekniska tillämpningar.

Virus består normalt av arvsmassa i form av DNA eller RNA, skyddat av ett protein kapsid; vissa bär även ett lipidmembran. Virus saknar egen metabolism och replikationsmaskineri och är därför obligata intracellulära parasiter. Replikationen kräver värdcellens maskineri och innefattar igenkänning och fäste, inträde, syntes av virusgenomet och virala proteiner, sammanställning och frisättning. Arvsmassans typ styr replikationsstrategin: DNA-virus replikerar ofta i kärnan eller cytoplasman, RNA-virus i cytoplasman, och retrovirus använder omvänt transkriptionsenzym för integration i värdens genome.

Taxonomiska uppdelningar byggs ofta på arvsmassa och replikationsmekanismer; Baltimoreklassificeringen är ett vanligt ramverk. Värdar spänner från bakterier till växter och djur. Vissa virus följer en lytisk cykel där värdcellen förstörs, medan andra integreras i värdcellens genome under lysogeny eller förblir latent. Virus påverkas av och påverkar värdens immunsvar, inklusive interferoner och adaptiv immunitet, samt utvecklar ofta mekanismer för att motstå immunförsvaret.

Virusbiologi används för vaccin- och antivirala utveckling samt inom genteknik och genterapi. Forskningen bidrar till förståelse av cellbiologi, evolution och ekologi. Vanliga metoder inkluderar cellkultur, djurmodeller, bildbehandling, sekvensering och bioinformatik. Etik och biosäkerhet är centrala vid arbete med virus.