varmformningsprocesserna

Varmformningsprocesserna är en grupp metallbearbetningar där arbetsmaterialet upphettas till temperaturer över rekristallisationen innan deformationen sker. Uppvärmningen minskar materialets flytande motstånd och ökar plastiska flödesförmåga, vilket möjliggör större deformation och produktion av tjocka eller komplexa geometrier. Varmformning påverkar ofta mikrostrukturen genom rekristallisation och grain‑growth, vilket kan ge bättre formbarhet men också olika ytkvaliteter och residualspänningar. Processerna kräver hantering av oxidation, scale och termiskagradienter, samt betydande energikostnader och verktygsslitage.

De vanligaste processerna inom varmformning inkluderar varmvalsning, varmformning och varmdragning, varm extrusion samt andra uppvärmda deformationstekniker. Varmvalsning deformeras arbetsmaterialet mellan uppvärmda rullar för att producera plåt, band och profiler och används vid stora volymer och krävs ofta som första steg i komponenttillverkning. Varmformning omfattar deformation mellan formar vid höga temperaturer, inklusive öppna och stängda tryckverk (forge) för att uppnå komplexa geometrier och hög styrka i färdiga delar. Varmdragning används för att tillverka rör och tråd genom uppvärmning före dragning, vilket underlättar betydande längdförluster och vidhäftning av formen. Varm extrusion pressar material genom en spets eller die, vilket möjliggör långa, sammanhängande profiler med god dimensionstillförlitlighet. Andra tekniker inkluderar uppvärmd stämpling och pressing samt specialiserade processer som varmformning av komplexa komponenter.

Valet av varmformningsprocess beror på materialets slagseghet, önskad slutgeometri, volymproduktion och krav på ytkvalitet, grovkornighet samt interna spänningar. Underhåll av verktyg, kontroll av temperaturprofil och efterheling är centrala delar av processdesignen.