värdeaxeln

Värdeaxeln, ofta kallad y-axeln, är den vertikala axeln i en graf och anger de värden som mäts eller observeras längs diagrammets banor. Den representerar den beroende variabeln och visas vanligtvis med enhet och variabelnamn. På värdeaxeln placeras markeringar, eller ticks, som anger skalan och gör det möjligt att avläsa storleksordningar mellan punkter i diagrammet.

I de flesta diagram utgör x-axeln den horisontella axeln och motsvarar den oberoende variabeln, såsom tid eller kategori. Tillsammans ger axlarna en tvådimensionell ram där relationen mellan variablerna kan tolkas genom datapunkterna, linjerna eller staplarna i grafen.

Skalan på värdeaxeln kan vara linjär eller logaritmisk. En linjär skala ökar med lika mycket mellan varje tick-värde, vilket är lämpligt när data sprider sig jämnt. En logaritmisk skala används när data täcker flera ordningar av storlek eller varierar starkt, eftersom den komprimerar stora värden och expanderar små värden. Vissa grafer använder även semilog- eller log-log-skalor beroende på relationen mellan variablerna.

Vid grafdesign bör man välja skala så att skillnader mellan punkter inte förvrängs. Det är viktigt att tydligt märka axeln med variabel och enhet, och ofta med en kort förklaring av vad varje axel representerar. Logaritmiska skalor kan inte visa noll eller negativa värden, och om sådana värden förekommer krävs ofta en separat notation eller att värdena omtransformeras.

Värdeaxeln används i många sammanhang inom naturvetenskap, ekonomi och teknik. Den förekommer i linje-, stapel- och punktdiagram samt i histogram där den visar frekvens eller täthet. Korrekt utformning av värdeaxeln förbättrar läsbarheten och möjliggör rättvis jämförelse mellan dataserier.