utsläppshandelssystemet

Utsläppshandelssystemet, eller utsläppshandel, är en marknadsbaserad mekanism som syftar till att minska växthusgasutsläppen genom att begränsa det totala antalet tillåtna utsläpp och låta företag köpa och sälja utsläppsrätter. Systemet sätter ett cap, en övergripande utsläppsgräns, för en viss tidsperiod, och capen minskar över tid för att uppnå långsiktiga mål. Varje utsläppsrätt ger rätt att släppa ut en ton koldioxid eller motsvarande mängd växthusgaser. Företag som inte når sina mål kan köpa rätter från andra företag, medan de som kan minska sina utsläpp mer än nödvändigt kan sälja överskottet.

Tilldelningen av rätter sker oftast genom auktion eller fri tilldelning till industrier och sektorer som anses utsatta för risk för koldioxidläckage. Enheter som omfattas varierar mellan systemen men inkluderar ofta el- och industrisektorer samt inom vissa program även flygtrafik. För att säkerställa tillförlitlighet krävs övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp (MRV). I praktiken kan rätter överföras fritt på marknaden och vissa system har mekanismer för att stabilisera priserna.

EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) är världens största sådant system och har följts av andra regionala och nationella program, till exempel Kalifornien och RGGI i östra USA, samt Kina med ett nationellt ETS. Utsläppshandel har kritiserats för prisvolatilitet och risk för kolläckage, samt att fria tilldelningar kan undergräva kostnadseffekten. För att bemöta detta har regler och mekanismer införts i olika system. Trots kritiken ses utsläppshandel som ett centralt verktyg i klimatpolitiken.