uppmätningen

Uppmätningen är processen att bestämma exakt position, höjder och avstånd av marktecken och konstruktioner i ett område. Inom lantmäteriet används uppmätningen för att etablera eller verifiera fastighetsgränser, plan- och höjdkorridorer, samt för att följa upp byggnaders läge mot ritningar. Arbetet utförs oftast av auktoriserade lantmätare och leds av projektets behov och rättsliga krav.

Arbetsflödet inkluderar planering, uppsättning av kontrollpunkter, fältarbete och registrering samt bearbetning av data. I fält används instrument som totalstationer, GNSS-mottagare, vattenpass och olika typer av nivåinstrument. Metoderna omfattar avstämning (stakning/stakeout), nivellering för höjduppgifter, tachymetri (snabbt att mäta hela ytor) samt fotografisk eller fotogrammetrisk data (flygbilder/LiDAR) i vissa projekt.

Efter fältarbete bearbetas data i programvara för geodetiska beräkningar till ritningar och kartor; leveranser kan inkludera situationsplaner, detaljplaner, byggnaders as-built-dokument och gränsritningar. Kvalitetskontroll ingår ofta i kontroll av mått- och kvalitetsstandarder enligt gällande regler, och kommunens eller Lantmäteriets krav. I Sverige regleras arbete av lagstiftning för lantmäteri; gränser registreras hos Lantmäteriet och kan kräva juridisk avtal.

Precisionen varierar med metod och syfte: byggande kräver oftast högre noggrannhet än översiktskartläggningar. Vanliga verktyg är robot- eller manuell totalstation, GNSS-mottagare, nivelleringsutrustning och stakningsmaterial; moderna uppmätningar kan också använda drönare eller LiDAR för topografi.