undervikt

Undervikt är ett tillstånd där kroppsvikten är lägre än vad som anses hälsosamt för längd och ålder. Hos vuxna definieras undervikt vanligtvis som BMI under 18,5. Hos barn och ungdomar används åldersspecifika tillväxtkurvor där undervikt indikeras vid låga percentiler eller vid avvikande viktutveckling. Undervikt kan bero på otillräcklig energi- och näringsintag, ökat energibehov eller sjukdom som påverkar upptag eller metabolism.

Orsaker varierar. Hos vuxna kan undervikt bero på ätstörningar, långvariga sjukdomar (t.ex. mag-tarmsjukdomar, cancer), malabsorption, hypermetabolska tillstånd, hypertyreos eller sociala faktorer som livsmedelsosäkerhet. Hos barn kan orsakerna vara undernäring, kronisk sjukdom eller medicinering som påverkar aptit eller näringsupptag. Även äldre personer är särskilt utsatta på grund av försämrad aptit och funktionsnedsättning.

Diagnos omfattar vikt och längd eller BMI, historik om viktförändring och näringsintag, samt fysisk undersökning. Vid barn används tillväxtdiagram. Eventuellt blodprov kan kontrollera järn, folat, vitamin D och andra tecken på näringsbrist eller undernäring. Det är viktigt att skilja mellan konstitutionell tunnhet och undervikt orsakad av sjukdom.

Konsekvenserna av undervikt inkluderar försvagad immunfunktion, försämrad sårläkning, minskad muskelmassa, benskörhet och i kvinnor graviditetsrisker. Hos barn kan undervikt leda till försenad eller nedsatt tillväxt samt påverka kognitiv utveckling.

Behandling syftar till att återställa vikt och behandla underliggande orsaker. Det innefattar nutritionell rehabilitering med ökat energi- och proteinintag, ofta i samarbete med en dietist, samt behandling av eventuella medicinska tillstånd. Vid psykiska och sociala faktorer kan psykologiskt stöd och sociala interventions behövas. Uppföljning av vikt och funktion är central.