tvångstankar

Tvångstankar är återkommande, ofrivilliga och ofta mycket distressande tankar, bilder eller impulser som en person upplever som oönskade och svåra att helt kontrollera. Inom psykiatrin ses de vanligtvis som ett symptom snarare än en fristående diagnos och de kan förekomma vid olika tillstånd, särskilt i samband med tvångssyndrom ( OCD ).

I OCD uppträder tvångstankar oftast som ihållande och avvikande ångest som följs av tvångshandlingar eller mentala ritualer som syftar till att minska ångesten eller förhindra något som upplevs som farligt eller otillåtet.

Innehållet varierar mycket men är ofta motstridigt mot personens värderingar eller självbild och väcker stark skuld, äckel eller rädsla. Tankarna upplevs som ego-dystona: de står i konflikt med vad personen tycker är rätt eller viktigt.

Orsakerna tros bero på en kombination av genetiska faktorer, hjärnans kommunikationsbanor och miljö. Särskilt inom OCD ser man förändringar i hjärnans cortico-striato-thalamo-kortikala nätverk. Debuten är vanligt i tonåren eller i tidiga vuxenåren, även om vuxna kan drabbas senare.

Diagnos görs av vårdgivare genom klinisk intervju och anamnes. Det finns inget laborativt test som bekräftar tvångstankar; OCD ställs enligt DSM-5 eller ICD-11-kriterier och utredningen kan inkludera skattningsinstrument såsom OCI-R.

Behandling bygger på evidensbaserade metoder. Kognitiv beteendeterapi med exponering och responsprevention (ERP) är förstahandsval. Medicinsk behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) kan övervägas, ibland i kombination med CBT. Andra stödjande insatser inkluderar försiktiga livsstilsförändringar, utbildning om tillståndet och mindfulness. Behandling anpassas till individen och kräver ofta längre uppföljning.

Om tvångstankarna orsakar betydande funktionsnedsättning eller ångest bör man söka vård. Tidig hjälp kan förbättra prognosen.