tumorvaskularisering

Tumorvaskularisering är processen där tumörer utvecklar ny blodförsörjning genom bildning av blodkärl från befintlig vasculatur. Den möjliggör tumörtillväxt genom att leverera syre och näring och underlättar även metastatisk spridning genom att ge vägar för tumörceller att intravasera i blodet. Vaskulariseringen uppstår ofta som svar på tumörens växande hypoxi och ökade efterfrågan på blodförsörjning, vilket leder till utsöndring av pro-angiogena faktorer.

Den centrala mekanismen är sprouting angiogenesis, där endotelceller prolifererar och migrerar in i den extrazellulära matrisen. Huvuddriven av VEGF, ofta reglerat av hypoxi-inducerbara faktorer som HIF-1α, kompletteras signalvägar av FGF, PDGF och angiopoetiner. ECM-remodellering av metalloproteinaser och andra proteaser underlättar endotelcellernas migration och bildandet av nya kärl.

Kärl i tumörer är ofta onormala och leaky, med oregelbunden struktur och begränsad pericytstöd. Detta ger högt interstitiellt tryck, heterogent blodflöde och ökad risk för hypoxi och acidos, vilket i sin tur kan främja invasivitet och metastas. Denna abnormitet påverkar även läkemedelsleverans och kan bidra till behandlingssvårigheter.

Kliniskt har tumorvaskularisering varit ett centralt mål i cancerterapi. Anti-angiogen behandlingar, framför allt VEGF-hämmare, används i flera cancerformer. Behandlingen kan normalisera blodkärlen och förbättra läkemedelsleverans, men resistens utgår ofta via alternativa angiogenesvägar, vessel co-option eller vasculogenic mimicry. Andra former inkluderar intussusceptiv angiogenesis och vasculogenes som bidrar till blodkärlstillväxten i tumören.