tresektormodellen

Tresektormodellen är en ekonomisk modell som delar ekonomin i primärsektorn, sekundärsektorn och tertiärsektorn. Den används för att beskriva strukturell förändring och hur arbetskraft och produktion förflyttas över tid mellan sektorerna. Primärsektorn omfattar jordbruk, fiske, skogsbruk och utvinning. Sekundärsektorn omfattar industri, tillverkning och byggnadssektorn. Tertiärsektorn omfattar tjänster såsom handel, offentlig förvaltning, finans, vård, utbildning och information.

Modellen förknippas ofta med den franske ekonomen Jean Fourastié, som i slutet av 1940-talet lade fram ett ramverk där ekonomier utvecklas genom en övergång från jordbruk till industri och därefter till tjänster. Den används för att förklara hur välstånd i industrialiserade länder ökar i takt med att tjänstesektorn växer medan primärsektorn blir en mindre andel av ekonomin och arbetskraften flyttas till mer produktiva sektorer.

I praktiken beskriver tresektormodellen en typisk bana där primärsektorns andel faller, sekundärsektorn byggs upp under industrialisering, och tertiärsektorn expanderar och blir dominerande i slutet av processen. I moderna ekonomier kan processen vara mer komplex och icke-sekventiell, och tjänstesektorn kan omfatta högproduktivt kunskapsbaserat arbete.

Kritik: modellen är förenklad och tar inte alltid hänsyn till informell ekonomi, regionala skillnader eller horisontella övergångar mellan sektorer samt att vissa länder upplever deindustrialisering där tjänstesektorn växer utan en stark indu­strisektor. Den fungerar ofta som ett övergripande analytiskt ramverk snarare än som exakt prognos.

Se även: Clark tvåsektor-modellen, Rostows utvecklingsstadier och strukturförändring.