transportlagen

Transportlagret är den fjärde lagret i OSI-modellen och ansvarar för end-to-end-kommunikation mellan processer på olika värdar. Det hanterar överföringen av applikationsdata mellan slutpunkter och abstraherar bort det underliggande nätverkets detaljer. Transportlagret erbjuder två grundläggande tjänster: förbindelseorienterad kommunikation och anslutningslös kommunikation.

Vid förbindelseorienterad kommunikation upprättas en logisk förbindelse innan data överförs, vilket möjliggör pålitlighet, ordning och felkorrigering. Lagret segmenterar data, tilldelar sekvensnummer och hanterar bekräftelser och fönsterbaserad flödeskontroll. Vid anslutningslös kommunikation skickas segment utan uppkoppling, vilket ger låg latens men mindre garanti för leverans.

De mest kända protokollen för transportlagret är TCP, som erbjuder pålitlig, anslutningsorienterad överföring, och UDP, som är snabb men opålitlig och används när prestanda prioriteras. SCTP erbjuder andra funktioner som flerströmning och multihoming. Portnummer används för att adressera applikationens processer och möjliggöra multiplexering av flera flöden.

I praktiken används transportlagret av många applikationer, till exempel HTTP och HTTPS över TCP, samt e-postprotokoll som SMTP, POP3 och IMAP. I realtidsapplikationer kan UDP användas för lägre latens. Många applikationer lägger även säkerhet och tillförlitlighet ovanpå transportlagret med protokoll som TLS eller med egen applikationslogik.

I TCP/IP-modellen motsvarar transportlagret OSI:s transportskikt. Begreppet transportlagret används som referensram i utbildning och nätverkshandböcker, även om implementeringar varierar mellan protokollsstackar.