terrassbildning

Terrassbildning är den geomorfologiska processen där ett landskap utvecklar eller bevarar stegvisa platåer längs en floddal eller vid kusten. Terrasserna utgör tidigare översvämningsflator eller sedimentavlagringar som ligger i olika höjder i relation till den nuvarande bäcken. De uppstår framför allt när floden eroderar ned i upphöjd terräng eller när basnivån förändras.

Den vanligaste mekanismen är att tectonisk höjning eller sänkning av basnivån gör att floden skär sig ned genom äldre sediment- eller berglager och lämnar nya nivåer av plana ytor. Alluviala terrasser består av flodsediment (grus, sand, silt) avlagrade i tidigare översvämningar, medan bedrock-terasser står i motsvarande höjder där motståndskraftiga bergarter lämnas kvar som steg.

Terrassbildning ger insikter i landskapsutveckling, floddynamik, klimatförändringar och tektonik. Genom radiocarbon- eller luminescensdatering samt kosmogeneiska nuclider kan åldern på terrasserna fastställas, vilket möjliggör beräkningar av flodens nedskärningshastighet och regional landhöjning.

Globala exempel finns längs stora floder och kuster över flera kontinenter. I Norden och Sverige förekommer terrasser i olika dalar där tidigare havsnivåer har sjunkit och landhöjning har format tydliga platåer.

Terrassbildning har betydelse inom markförvaltning, arkeologi och naturgeografi. Terrasser kan utgöra jordbruksmark eller bevarade sedimentprofiler som registrerar miljöförändringar, men de kan vara sårbara för erosion och stabilitetsförändringar vid extrema väderhändelser.