syretillförselbehov

Syretillförselbehov är ett begrepp som används inom fysiologi och medicin för att beskriva mängden syre som vävnaderna behöver för att upprätthålla cellandning och ämnesomsättning under givna förhållanden. Behovet bestäms av basal metabolism samt av hur mycket syre som vävnaderna kan extrahera från blodet. I kroppen måste syretillförseln matcha detta behov för att undvika vävnadshypoxi.

Syretillförseln till vävnaderna mäts ofta som syretillförsel (oxygen delivery, DO2). DO2 beräknas ungefär som hjärtminutvolymen (CO) gånger arteriellt syreinnehåll (CaO2). CaO2 beror på hemoglobinnivå, Hb-saturation (SaO2) och löst syrgas i plasman. Om DO2 understiger syretillförselbehovet kan vävnaderna hamna i syrebrist och gå över till anaerob metabolism, vilket kan leda till ökad mjölksyra och försämrad cellfunktion.

Praktiskt används begreppen VO2 (vävnadens syreförbrukning) och DO2 tillsammans med blodgasanalys, Hb-koncentration, SaO2 och PaO2 för att bedöma behovet av åtgärder. Behandlingen syftar oftast till att öka DO2 genom att höja FiO2, förbättra hjärtminutvolymen, transfuera blod vid behov eller behandla underliggande lungsjukdomar.

Säkerhets- och vårdkontexten inkluderar akutvård, anestesi, hög höjd och kroniska lungsjukdomar, där syretillförseln noggrant övervakas och anpassas efter patientens aktivitet och tillstånd. Signalsystemet är dynamiskt och ändras vid feber, infektion eller ökad fysiskt arbete.