sväljningsstörningar

Sväljningsstörningar, eller dysfagi, är ett tillstånd där sväljreflexer eller själva sväljningsprocessen är nedsatt, vilket gör det svårt att föra mat och dryck från munnen till magen. Tillstånden kan delas in i orofaryngeal dysfagi, där problemen uppstår i mun, svalg eller farynx, och esofageal dysfagi, där hinder eller brist på peristaltik finns längre ned i matstrupen. Det är särskilt vanligt hos äldre och vid neurologiska sjukdomar, men orsakerna är varierande och kan vara både tillfälliga och kroniska.

Orsaker och riskfaktorer inkluderar neurologiska sjukdomar som stroke, Parkinsons sjukdom och demens, muskelsjukdomar och åldrande. Strukturella förändringar i esofagus, såsom strikturer, tumörer eller divertiklar, samt esofageal motilitetsstörning, kan ligga bakom. Refluxsjukdom, tidigare behandling mot huvud och hals, cancerbehandling och infektioner är också vanliga orsaker. Undernäring och viktminskning kan förekomma som konsekvenser.

Vanliga symptom är känsla av att maten fastnar, hosta eller aspirera vid sväljning, och regurgitation. Diagnostik innefattar klinisk bedömning och vidare utredning med videofluoroskopisk sväljutvärdering (VFSS) eller endoskopisk utvärdering. Esofageal manometri kan utvärdera motilitetsstörningar; gastroskopi eller röntgenstudier används vid misstanke om strukturella orsaker.

Behandling är ofta tvärvetenskaplig och individualiserad. Den innefattar kostanpassning med texturmodifierad mat och tjockare vätskor, samt sväljrehabilitering med logopediska övningar och tekniker som huvudvridning, supraglottisk svälj och Mendelsohn-manövrar. Behandling riktas också mot underliggande tillstånd, exempelvis refluxbehandling. I vissa fall kan endoskopiska eller kirurgiska ingrepp behövas, som dilatation av striktur eller behandling av achalasi.

Prognosen varierar beroende på orsak och tidig diagnos. Med rätt behandling kan många uppleva förbättring, men vissa har långvariga eller återkommande problem. Komplikationer som aspiration pneumoni, malnutrition och uttorkning kräver uppföljning hos logoped, dietist och vårdgivare.